they were here first

Oh lord vad roligt jag hade igår. Det är en av dom roligaste kvällarna i mitt liv. Jag skrattade så mycket att jag inte klarade av det vissa gånger. Det började med att Mr. Schaumann tog med Julia, Robert, Esteve och mig  till en bar där vi fick ett rum för oss själva och han beställde in en massa gott att äta och dricka. Vi var där i 5 timmar tror jag sen drog jag, Esteve och Robert vidare mot Shinjuku där vi mötte upp Dimitri och Emile och sedan drog vi vidare mot Roppongi. Roppongi är ökänt för sitt galna nattliv och tro mig, det är verkligen riktigt galet. Här träffar man verkligen människor från vartenda litet världshörn. Emile stannade, utan att överdriva, varje gång en svart kille började prata med oss. Han kände kanske samhörighet där ett litet tag så jag klandrar honom inte. Vi träffade några riktigt sköna dudes från Kanada och USA, så vi hängde ganska länge med dom ute i natt vimlet. Fan vad trevliga och roliga dom var. Den ena av dom var på sin jorden runt-resa och tokyo var hans första stopp så han var bara på sin början. Into the wild killen kallade jag honom för, han såg verkligen ut som tagen ur den filmen och han bara: aaaaaaaahhh, I love that movie!! Tro fan du gör när du ser ut som Christopher!! Hahaha.
Hur som helst, Jalita dök upp nångång efter det och sedan bestämde vi oss för att dra till GasPanic. God damn, vilket drag det är på klubbarna i Tokyo. Love it!!!! Vi dansade så mycket, och musiken var verkligen blandad men jappsarna har sån energi så även om det fanns en och annan låt som sög gjorde det inget. Drack världens godaste champagne där inne ur världens största flaska. Inga champagne glas, här inte!
Träffade även en svensk brud från Uppsala som var jätte skön och som också var här på utbyte i en termin.
Efter flera timmar där inne drog vi till Mc Donalds, my second home, och åt cheeseburgare. Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag älskar dom. Robert ställde till med världens scen utanför eftersom han tyckte att köttet var för "salt". Detta efter att han ätit upp hela burgaren, hmm...
Sen var jag och Emile sååå sugna på kebab så vi drog till en turkisk snabbmats restaurang och åt världens godaste kebab med den starkaste såsen som finns. Aaaah, älskar mat i alla dess former och smak. Mat=Kärlek!!!
Sedan väntade världens längsta resa oss hem, unintentionally...
Allihopa somnade och sedan vaknade jag av den otroligt starka solen i mitt ansikte och kollade ut och tänkte: Var fan är vi nånstans? Det kändes som att vi var i ett annat land, husen var så vita och fina, himlen var så klar och blå och solen så stark. Guys, welcome to Greece skrek jag. Då vaknar dom allihopa förutom Robert, och kollar ut. Så vi gick ut vid nästa stopp och tar ett annat tåg som tar oss ännnnnuuuu längre bort. Och det är ett local train, så den stannade i den mest avlägsna och döda platsen jag varit på. Höör är fan värsta cityn jämfört med denna plats som jag absolut inte minns namnet på. Not to self: Never listen to Dimitri. Vi hittade i alla fall rätt spår sen och väl inne på spårvagnen inser vi att Robert inte är med oss. Stackaren, han hamnar på något skumt sätt alltid efter och får för det mesta ta sig hem själv. Vi försökte ringa honom och säga att vi väntar vid nästa stopp men det gick inte att begripa vad han skrek i andra sidan luren. Han svor en hel del otrevligheter haha.
SÅ efter alla byten kom vi äntligen hem. Men igen; jag har inte skrattat så mycket som jag skrattade igår sen jag kom hit för en och en halv månad sen. Helt klart en av världens mest lyckade kvällar i mitt roliga liv.

PUSS!